Utnyttja låga räntor smart



Senaste räntebeskedet innehöll inga överraskningar. Reporäntan lämnades oförändrad på -0,5 procent och obligationsköpen fortsätter som planerat. Även räntebanan lämnades oförändrad och den första räntehöjningen väntas komma i mitten av 2018. Riksbanken meddelade att sannolikheten för en ytterligare räntesänkning har minskat något, men den finns fortfarande.

Man grundar beslutet på en stabilare konjunktur i omvärlden och minskade risker för bakslag. Riksbanken konstaterar även att det är viktigt att det inte sker någon snabb kronförstärkning, vilket skulle kunna bli fallet om ”Riksbankens penningpolitik avviker väsentligt från omvärldens”. I praktiken innebär det att Riksbanken knappast kommer att höja räntan innan den europeiska centralbanken, ECB, börjar strama åt.

Fortsatt låga räntor och höga bopriser
Reporäntan påverkar framför allt korta räntor och därmed räntan på våra sparkonton och större delen av våra bolån, eftersom svenska folket gärna väljer korta bindningstider. Räntan på de flesta sparkonton är noll eller strax däröver, och snitträntorna på bolån har legat förhållandevis stilla länge. Lägre boräntor är knappast att vänta framöver heller, även om Riksbanken skulle komma på idén att sänka reporäntan igen. Stigande räntor – åtminstone korta räntor – är heller inte att vänta förrän ECB börjar strama åt eftersom Riksbanken knappast kommer att agera först.   
 
När det gäller obligationsköpet har Riksbanken i dagsläget köpt 40 procent av alla svenska statsobligationer och det bidrar till att även pressa ner den långa räntan. Detta i en ekonomi som redan går som tåget. BNP väntas växa mellan 2 och 3 procent de närmsta åren, det byggs allt fler bostäder och vi betalar rekordhöga priser för de bostäder vi köper. Månadskostnaden är dock inte rekordhög eftersom räntorna är så låga. Den som binder bolånet i fem år och förhandlar om räntan kan få betala under 2 procent för kalaset, minus ränteavdrag. Det är inte mycket.

Så utnyttjar du låga räntor smart
Den som köpt en bostad senaste åren och är högt belånad bör utnyttja de låga räntorna till att amortera och spara. Dels är det bra att ha kapital att ta av den dag boräntorna blir högre därför att om man har ett lån på flera miljoner så kommer det att bli kännbart.

Allt fler kommer även att omfattas av amorteringskrav, antingen därför att man flyttar och tar upp nya lån, eller därför att kravet utvidgas till att även gälla befintliga lån. Även om amortering är ett sparande så är det något som kommer att påverka hur mycket pengar hushållet har att röra sig med varje månad. Även då är det bra att ha reserver att ta av.

Slutligen finns det en risk att bopriserna går ner, exempelvis på grund av stigande räntor eller lågkonjunktur. Är man då högt belånad kan marknadsvärdet på bostaden bli mindre än lånet och i ett läge där man måste sälja, blir man sittande med lån kvar. Det är raka motsatsen till ett drömläge.

Alltså – vi kan säkert få njuta av låga räntor ett tag till, men använd det extra utrymmet i ekonomin på ett smart sätt.

Maria Landeborn
Sparekonom
Twitter: @marialandeborn




Marknaderna på tå



Ikväll meddelar den amerikanska centralbanken, Fed, sitt räntebesked. Få saker skapar så stor uppmärksamhet på de finansiella marknaderna som amerikanska räntebesked. Och även om de flesta bedömare räknar med att Fed låter räntan ligga still och prissättningen på marknaderna indikerar låg sannolikhet för höjning, så går det inte att komma ifrån att marknaderna kommer vara på helspänn ikväll. För även det som på förhand kan ses som osannolikt, inträffar ju trots allt med jämna mellanrum.

Men oavsett om Fed överraskar eller inte ikväll – är en räntehöjning verkligen ett så stort hot? Att det kommer bli oroligt inför eller i samband med nästa höjning är nog ofrånkomligt, men blickar vi bortom den kortsiktiga bilden så kanske en snar amerikansk räntehöjning till och med precis är det som marknaderna skulle behöva. En försiktig åtstramning redan nu skulle knappast knäcka konjunkturen, men kan motverka tidiga inflationssignaler och göra att inflationen stiger i långsammare takt, med följden att framtida räntehöjningar också kan ske långsamt. Därmed förlängs den ekonomiska cykeln, vilket skapar mer tid för företagen att få fart på sina vinster i lågräntemiljö (för jo, det krävs ytterligare ett par höjningar innan vi har lämnat lågränteterritoriet).

Den motsatta strategin skulle vara att lägga allt vad räntehöjningar heter på hyllan tills inflationen har tagit sig över, säg, 3 procent, och därmed tillåta en overshoot. Och nog skulle man kunna låta inflationen vara lite högre ett tag när den nu har legat under målet under en längre tid. Men risken med en sådan strategi är att det kan bli svårt att kontrollera inflationen när den väl fått ordentligt fäste utan att samtidigt knäcka konjunkturen. Tänk på hur svårt det har varit att skapa inflation under de senaste åren. Vad är det då som säger att det kommer bli enklare att bekämpa inflationen när den väl tar fart – återigen utan att samtidigt knäcka konjunkturen? Och i en ekonomi som är i full sysselsättning och där tidigare desinflationistiska impulser från energipriser och valutan nu avtar, går det inte att utesluta att inflationen tar fart tidigare än vad de flesta av oss tror idag.

Dags för centralbankerna att frigöra sig
Ytterligare en fördel med att höja räntan i USA, och avstå ytterligare stimulanser i Japan, euroområdet och Sverige, är att centralbankerna sparar på det lilla krut som återstår i arsenalen inför framtiden. Dessutom vore en självrannsakan önskvärd – vissa stimulanser har varit både nödvändiga och effektiva, andra är betydligt mer tveksamma. De tveksamma åtgärderna har dock fyllt ett annat syfte – att hålla marknaderna vid gott mod. Det kan vara befogat med jämna mellanrum, men på senare tid har detta gått så långt att man kan argumentera för att det är marknaderna som styr penningpolitiken. Gång på gång har vi sett hur börsoro har fått centralbankerna att backa från tidigare retorik. Det är inte sunt. I förlängningen hotar denna beroendeställning det grundläggande förtroendet för penningpolitikens utövning. Centralbankerna måste därför påbörja ett arbete med att skicka marknaderna på stimulans-avvänjning. För som det är nu är det marknaderna som sitter i förarsätet och det är inte hållbart.

Johan Lundqvist, ekonom, bloggar om makroekonomi och sparande





Mer Skandia hittar du på: